Då är man inne på sitt trettionde år. I trettio år har man alltså snart levt på denna jord. Otroligt egentligen då jag inte direkt känner mig så värst annorlunda sedan tonåren. Ens närmsta vänner börjar hejvilt gifta sig och skaffa små människor medan jag

• Aldrig ägt en dubbelsäng
• Inte varit sambo på riktigt
• Väljer fortfarande vin efter pris
• Tror att de som är 25 är i samma ålder som mig
• Planerar fortfarande utgång varje helg
• Deckorerar mina väggar med klänningar
• Undrar vad nästa stad eller land är som jag ska flytta till

Men samtidigt är det nog något som förändrats.

• Jag älskar debattprogram
• Börjar tröttna på att bo på Möllan
• Märker skillnad mellan Shiraz och Merlot
• Tar gärna en fika själv och läser tidningen
• Tycker det är mysigt att vara hemma en fredag ändå
• Ser en fördel med att tvätta fönsterna
• Har insett att solen är farlig och går aldrig ut utan solskyddsfaktor

Så visst är mycket annorlunda sedan tonårstiden. men 30?

 

Jonas

25 juli 2011 10:17

"Merlot?! I ain't drinking no fucking merlot!!"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här på morgonkvisten innan någon annan på kontoret tagit sig in genom portarna, så här en decembermorgon då vårfåglarna faktiskt kvittrar, blir jag nostalgisk och tänker tillbaka på året som gått. Kanske är det mörkret, den stilla atmosfären eller...

Måndagskvällen låg melankoliskt mörk over de småländska skogarna. Regnet blandat med gråaktig fläckig snö föll ner från den kalla och fuktiga himlen. Tåget var en timme försenat och att sitta ensam på en pressbyrå i Alvesta med segt godis som mött si...

När solen sipprar sig genom de ljusblå och vita tunna folkhemsgardinerna ser byggnaden som annars utstrålar stelt 70-tal nästan vacker och majestätiskt ut. När himlen är krispigt ljusblå med vita flygplanssträck samtidigt som kylan biter genom de t...

När regnet öser ner, ett sådant där regn som sugs in genom jackan, genom de billiga trollvantarna på H&M, genom höstskorna och tillslut genom själen. Det är då, precis då i dessa ögonblick man måste höja blicken, bort, bort, bort, bort. Bort från...

Något tycks tvinga mig kvar på Möllan. Stadsdelen som aldrig sover. Jag har nog aldrig direkt trott på en oövervinnerlig makt eller ett självbestämmande öde, men nu knappa två månader innan trettioårskrisen börjar jag tvivla.   Att sälja sin läge...