Något tycks tvinga mig kvar på Möllan. Stadsdelen som aldrig sover. Jag har nog aldrig direkt trott på en oövervinnerlig makt eller ett självbestämmande öde, men nu knappa två månader innan trettioårskrisen börjar jag tvivla.

Att sälja sin lägenhet kan till första anblick tyckas vara en smärtfri företeelse. An anlitar en mäklare som sköter allt, det enda man trodde jag, behövde bidra med själv var att städa och i viss mån sätta ut diverse vasar, dekorationer och designerpynt.

Men att sälja sin lägenhet i stadsdelen med många namn var något som inte kunde ske utan invändningar, uppenbarligen.

• För att sälja sin lägenhet krävs ett jobb. Steg ett, skaffa ett jobb, vilket som helst för att på så sätt få lönelöfte. Efter hemkomsten till Sverige var jag ville att skaffa precis vad som helst. Precis så blev det, ambulerande tjänsteman som det så fint heter när man säljer sin själ till rekryteringsbolag. Lånelöfte check. Sedan kom dödsbudet, efter drygt en månad blev jag uppsagd på grund av för lite arbete.
• Andra visningen på lägenheten öste det ner, himlen öppnade sig just den halvtimmen vilket resulterade i att det endast kom en person. Men han la ett bud, ett bud på utgångspriset. Vi accepterade.
• Badrummet som renoverades 2009 besiktades och det hittades fukt mellan kakel och våtspärr. Jag satte hjärtat i halsgropen och minnas alla pengar jag spenderat på detta badrum för att sedan bli försäkrad om att det faktiskt var godkänt. So far so good.
• Vi köper en ny lägenhet, på en dag faktiskt, säljer väljer oss trots högre motbud från en annan köpare. Där tror man ju att turen vänt. Kontrakt skrivs och vi flyttar om tre veckor. Yes!!! Pengar för deposition inkommer på mitt konto. Det börjar planeras, nya köksluckor, kanske en ny säng (tänka sig att ha en dubbelsäng, vilken lycka) och halluomiost inhandlas för att fira. Då händer det, nästa dödsstöt, min köpare blir inte godkänd av föreningen. Han är åtalad för mordbrand i sin egen fastighet, åtalas, häktas men frias då han inte minns något under denna psykos. Av alla köpare som letar lägenhet, lyckas jag i ösregnet locka till mig en mordbrännare, som dessutom har ett fall som blivit överklagat i tingsrätten.

Vad händer nu? Pengar tillbaks till honom (hoppas att han inte eldar upp dem)? Går det att flytta in i ny lägenhet utan 15% insats vilket dessutom innebär två hyror då den  andra inte är såld?

Det verkar som om möllan spökar och vill hålla mig kvar ini det sista.

Snälla Möllan, jag har ju bott hos dig i sju år, släpp mig, låt mig gå vidare. Vi kan ju skiljas åt som vänner.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här på morgonkvisten innan någon annan på kontoret tagit sig in genom portarna, så här en decembermorgon då vårfåglarna faktiskt kvittrar, blir jag nostalgisk och tänker tillbaka på året som gått. Kanske är det mörkret, den stilla atmosfären eller...

Måndagskvällen låg melankoliskt mörk over de småländska skogarna. Regnet blandat med gråaktig fläckig snö föll ner från den kalla och fuktiga himlen. Tåget var en timme försenat och att sitta ensam på en pressbyrå i Alvesta med segt godis som mött si...

När solen sipprar sig genom de ljusblå och vita tunna folkhemsgardinerna ser byggnaden som annars utstrålar stelt 70-tal nästan vacker och majestätiskt ut. När himlen är krispigt ljusblå med vita flygplanssträck samtidigt som kylan biter genom de t...

När regnet öser ner, ett sådant där regn som sugs in genom jackan, genom de billiga trollvantarna på H&M, genom höstskorna och tillslut genom själen. Det är då, precis då i dessa ögonblick man måste höja blicken, bort, bort, bort, bort. Bort från...

Nu ska jag göra en sådan sak som alla varnar om. Det här nya samhället du vet. Där man avslöjar alldeles för mycket om både sig själv och sin omgivning i sociala medier. Jag ska nämligen blogga om jobbet och om inte det var illa nog sitter jag på...