Direktlänk till inlägg 18 augusti 2011
Är det Tisdag eller kanske Onsdag?
Jag har faktiskt ingen aning, dagarna flyter ihop till en slemmig klump som. Ja det är väl så att arbeta heltid, att knappa in monotona uppgifter utan slut, att stirra på minutervisaren för att jumbla av glädje när den gått över till nästa tal.
Dagen börjar med kaffe, hemma då såklart för att sedan cykla ut så långt det går i Malmö, ut ut ut.
Ut till lastbilar, olja och verkstad.
Ut i hamnen ska jag.
Varje morgon med fin indie i öronen kläms jag nästan ner av diverse långtradare och verkstadsbilar.
Vattnet ser grått och kallt ut där ute. Det ligger som en oljepöl runt hamnen. Kanske har den trista färgen tillkommit efter den trista miljön. Vattnet har liksom anpassat sig som en kamelont till sin omgivning.
Måndagskvällen låg melankoliskt mörk over de småländska skogarna. Regnet blandat med gråaktig fläckig snö föll ner från den kalla och fuktiga himlen. Tåget var en timme försenat och att sitta ensam på en pressbyrå i Alvesta med segt godis som mött si...
När solen sipprar sig genom de ljusblå och vita tunna folkhemsgardinerna ser byggnaden som annars utstrålar stelt 70-tal nästan vacker och majestätiskt ut. När himlen är krispigt ljusblå med vita flygplanssträck samtidigt som kylan biter genom de t...
När regnet öser ner, ett sådant där regn som sugs in genom jackan, genom de billiga trollvantarna på H&M, genom höstskorna och tillslut genom själen. Det är då, precis då i dessa ögonblick man måste höja blicken, bort, bort, bort, bort. Bort från...
Något tycks tvinga mig kvar på Möllan. Stadsdelen som aldrig sover. Jag har nog aldrig direkt trott på en oövervinnerlig makt eller ett självbestämmande öde, men nu knappa två månader innan trettioårskrisen börjar jag tvivla. Att sälja sin läge...