Tågen ser så nakna ut här i landet med en sten i mitten. Detta tänkte jag på medan tåget rullade in på tågstationen i Melbourne. Varför ser de så nakna ut? Vad är det som inte stämmer? Jag tänkte på detta i säkert två timmar tills det slog mig.

Det är ju inte tåg, ja inte tåg som vi svenskar känner tåg, det är ju bussar gåendes på räls.

Detta förklarar det konstanta motorljudet som jag tvingats lyssna på i över två timmar. Tåg som så annars brukar vara ganska tysta, ( i alla fall när man sitter i den tysta kupén på X2000).

I de Viktorianska tågen existerar ingen tyst kupé, för här låter det överallt, oavsett kupé. Restaurang, djur eller första klass, det kvittar.

 Tåget drivs  inte av några elektriska kablar ovanpå tågets tak utan endast av bensinmotor. Varför inte kalla det buss, det tar lika lång tid dessutom. I Sverige får man inte röka eller smutsa ner på tågen. I landet med den stora stenen i mitten får man inte svära på tågen (bussarna). Det tyckte jag var lite komiskt.

Fan vad sakta det går.

Då ringde det igen, en kvinna med utomaustralienskt ursprung faktiskt, redan där hade vi något gemensamt. Jag vill kalla dig till intervju sa hon. Det hade något med säkerhet att göra. Säkerhet tänkte jag, vad har jag med säkerhet att göra, vad har jag nu skickat in för ansökan utan mitt fulla medvetande.

Jo fortsatte hon, vi får pengar av regeringen till ett projekt som ska motverka berusning på vägarna genom alkolås i bilen. Detta lät ju i mina öron himmelskt bra, regeringsprojekt, folkhälsa och intervju.

Din roll kommer att vara Program Adviser.  För mig lät det direkt som om jag nu skulle vara projektledare för detta regeringsprojekt, tjäna massa pengar och inhämta en massa erfarenhet.

Men efter min besvikelse från förra samtalet var jag ändå tvungen att fråga,

 - Är detta relaterat till folkhälsa?

Nja sa rösten (hade antagligen ingen aning om vad folkhälsa var), det är snarare kundservice och teknisk support.

Jag kunde knappast hålla mig för skratt.

Anette +  teknisk support = sant?

Har du testat trycka på, av och på knappen?

Har du blåst i röret?

Har du druckit för mycket öl?

Kanske röret i alkolåset ramlat av?

Har du testat starta bilen?

Nja jag tror inte någon inblandad i detta projekt skulle gynnas av min tekniska support. Jag väntar på nästa fisk i havet, havet i djupt.

Min första intervju. Telefonen ringde, det var en kvinna med en röst som jag inte kände igen. Det måste vara en intervju tänkte jag, det måste, det måste!

Hej, sa hon, jag undrar om du fortfarande söker jobb, ja visst svarade jag. Jag vill i så fall kalla dig till intervju. Alla tankar snurrade runt i mitt huvud, runt, runt, runt.

Jag var tvungen att sätta mig ner, intervju, intervju, intervju! Jag som sökt över 60 jobb, nu händer det, nu äntligen.

Vad är det för jobb undrade jag, Health Promotion Officer hörde jag kvinnan säga. Tchi tching!

Precis det jag vill ha.

Men något gick snett. Det började med ett sms sägande. Congratulations! You have been selected for a first appointment with playfairco.com.au

Skulle någon inom folkhälsa uttrycka sig såhär?

Detta låter suspekt. I stället undersökte vi fenomenet på nätet, för visst var det ett fenomen. Hemsidan gav inga raka beslut utan det såg snarare ut som en firma där människor festade, skrattade och var fulla. På fotona hade de samma flin på läpparna. De såg klonade ut. Inget på hemsidan avslöjade vad de faktiskt arbetade med. Det var ju högst anmärkningsvärt. Så samma dag som jag var kallad till interju tog jag slag i saken. Jag ringde, undrade var det var för jobb. Jag hade ju hört henne säga health promotion officer.

Istället sa hon, detta är ett jobb där du får full träning i att sälja våra produkter. Jaha sa jag, jag trodde det var folkhälsa.

Mysteriet kvarstår dock, hur har jag kunnat söka ett sådant jobb? Det måste varit en av dessa jag-hatar-Bendigo-dagar-och-måste-flytta-till-Melbourne-oavsett-konsekvenser.

Men nä inte än, jag väntar fortfarande på nästa samtal.

Men det är väl så, att det första samtalet måste  vara negativt, för så är det ju i en vinskörd, den första flaskan måste alltid offras. Just för att de andra ska lagras, bli bättre. Nästa samtal kommer alltså att bli så mycket bättre!

- Om jag får en cigg så visar jag mina bröst.

Detta var ord från en ung kvinna, inte mer än 16 eller så, ståendes utanför besinmacken med hennes vänner.

- Men tre cigg för en avsugning då?

Jo det är sant, så sa hon.

Det var lördagskväll i Bendigo och festen var igång. Vin, öl, vodka och chips, ja nötter också. Klockan hade slagit tolv och ni vet, tiden då alla de som påstått att de inte röker blir otroligt röksugna.

Leigh ställde upp, jag går till macken!

Det var där, där utanför macken denna 16-åriga kvinna inte bara sålde sin kropp för några bloss av farlig rök, utan även sin själ.

Leigh drog någon lögn om att han hade fått order att leverera ciggpaketet förseglat.

Jag trodde det kostade betydligt  mer med sexuella tjänster, inte för att jag vet så mycket om denna bransch.

Mest undrar vilken form av uppväxt denna tjej haft, vilka förebilder, föräldrar och förutsättingar.

Jag kan inte annat än att tycka synd om hennes framtid.

Jag har bara varit i parken kanske tre gånger sedan jag flyttade hit. Är det inte konstigt hur man när något blir vardag, som till exempel 28 grader och sol, man slutar att se det som något underbart. Utan bara en syssla av alla andra sysslor. Detta tänkte jag på när jag tog mitt pick och pack ner till parken. Idag är det en av de dagar då värmen är perfekt, inte för varmt, inte några kalla vindar, utan en perfekt parkdag. Det är helgdag, labour day, vilket innebär att istället för att vara folktomt i parken, man kan se ett par familjer. Ty, parknöje är inte så stort här som i Sverige. Kanske därav min glömska av denna företeelse.

Till min stora lycka stod det en espressovagn uppställd i parken. Vilka lycka denna vardag, två gubbar i gula overaller serverandes rykande nybryggd espresso.

-         Den där rörelsen har juag inte sett förut. Har du sett den i någon bok eller lärt dig den någonstans?

Detta var ingen konstig förfrågan ur någon erotisk film utan en helt vanlig ufrågning av en man på gymmet. Jag måste erkänna att jag kände mig ack så obekväm då jag låg på en boll och åmande mig upp och ner efter 8 km på löpbandet. Det är vid dessa tillfällen man helst inte vill prata med någon. Ingen faktiskt, inte ens de närmsta. Utan det är vid dessa tillfällen ensamhet är oslagbart. Detta hade dock inte denna man förstått, han ville veta allt som denna övning som borde vara så bra för sidofläsket att han fortsatte ställa frågor.

-         Jag stör inte dig väl? Sedan började han, slungade sina ben högt högt högt upp i luften medan hans armar satt fast i läderbälten i någon metallställning. Han skrek av utmattning.

Där låg jag på min boll, försökte stirra in i väggen och verka opåverkbar (om jag bara inte lämnat min ipod i väskan).

Efter ytterligare några minuter var han till min stora lycka på väg därifrån.

-         See you later, mate!

Jaha jag har ialla fall fått ett jämlike på gymmet, vare sig jag vill det eller ej.



Vi hade bestämt oss för att spela biljard. Ja, mycket mer än så kan man inte göra på nattklubbarna här i Bendigo. Dock låg det redan några klot på biljardbordet. Jag tittade mig omkring för att inte upptäcka att vi tog över någons match, men ingen tyckte kännas vid detta spel. Istället la vi ett i 2 dollar mynt och tog ut resten av kloten.

Två ganska överbefriskade män skyndade sig till brottsplatsen. Detta var deras spel hävdade de. För att rädda situationen undrade vi om vi kunde möta dem i en match. De blev eld och lågor och missförståndet var glömt.

Innan varje stöt skulle det diskuteras vinklar, strategier och teknik. Jag som är ganska dålig på detta spel drämde i så hårt jag kunde, utan diskussion, strategi eller teknik. Leigh likadant.

Den äldre av männen la upp en 10 dollar sedel på sidobordet när spelet hade börjat. Vi sätter detta sa han, den som vinner får tio dollar. Vi sa inget, ville ju absolut inte sätta några pengar på ett spel som man inte som helst behärskar. Men hör och häpna, vi tog hem vinsten, de försvann och kvar låg tio dollar på bordet. Vi tog dem och fick därför en gratis taxi hem.

Vilken kort men intensiv biljardkarriär.

Från misär till lyx.

Från att ha samsat badrummet med disk, matrester och smutsiga stekpannor har nu nämnda staplats in i nya högglans skåp.

Från att ha tillagat mat på en campingplatta i över fyra månader har nu matlagningen skiftats till en stålfri ugn med en gashäll. Jag minns inte ens vad man kan göra i en ugn.

Aldrig mer behöver jag se odiskade vinglas på toalettstolen eller pannor på badrumsgolvet, istället sätts de in i en silvrig maskin som har en knapp för start.

Inte heller behöver vi mitt i linssoppan åka till mataffären för att köpa ny gas, då campingspisen gett vika än en gång.

Från misär till lyx.