Spänningen är olidlig mellan de två städerna. Efter mycket argumentation (subjektivitet som förklätt sig i objektivitet, ja eller tvärtom) så ser listan ut följnde.

Melbourne

Anställning, fast en osäker sådan                                                5 poäng

Har tre djur som vi kan behålla                                                    3 poäng

Jag får mitt visum förlängt, ett bättre sådant                        4 poäng

Melbourne hade ju varit kul att bo i                                          4 poäng

Högre löner                                                                                          2 poäng

Internationell arbetserfarenhet                                                  2 poäng

Kommer att ha bott i Melbourne

och slutat att undra hur det kunde varit                                  1 poäng

Sedan säger Emil från kommentarerna,

Melbourne såklart                                                                             1 poäng

Sammanlagt                                                                                    22 poäng

Ursäkta den ofina och kurviga poänglinjen, denna hemsida gillar inte tabben.

Malmö

Har redan boende, billigt                                                                        4 poäng

Ska ändå dit på semester i sommar

(svindyrt andå)                                                                                            3 poäng

Enklare och bekvämare, alltså ingen 

pendling i 40 min utan cykel till jobbet                                             2 poäng

billigare att leva                                                                                           3 poäng

Vänner!                                                                                                            3 poäng

Debaser, (detta har Leigh inget att

säga till om)                                                                                                    1 poäng

Kommer hem till en svensk sommar                                                   3 poäng

Hemlängtan                                                                                                    2 poäng

Inte bo ifrån varandra ett tag                                                                  5 poäng

Sofi nämner från kommetarerna,

Möllan, vilken bra poäng säger jag!                                                      4 poäng

Sammanlagt                                                                                               30 poäng

Ser ju ut som att Malmö är vinnare.

mmmmmm, nu beror det nog mest på huruvuda vi får en lägenhet i Melbourne eller inte, mäklarna får helt enkelt avgöra tror jag.

M, ett m, en sådan viktig bokstav i mitt liv. MMMMM vad fin bokstav det är.

Mat

Melankoli

Misosoppa

Mamma

Maräng

Morotskaka

Midsommar

Mormor

Ja mycket på m är ju så fantastiskt bra. Faktiskt så häpnadsväckande bra att det nu uppstått ett dilemma.

Malmö eller Melbourne?

Vill någon själ där ute i vida världen hjälpa oss med en poänglista?

I detta nu är det oavgjort mellan de två städerna.

Alltså 22 poäng var.

Spänningen är olidig, vi behöver er hjälp för att kora en vinnare.

Alla bidrag mottages.

I don't know just what I'll do
Everytime you walk into the room
Oh my head is spinning around
And I can't see clearly right now

I'm wasted
I'm so wasted on you

Tegelväggen glittrade av försvunna tider. Hennes hår glittrade i skenet av stearinljus medan bassträngarna smektes av mannen utan hår. Det var en magnifik afton. Drycken doftade  lokal shiraz, smaken av lakris rundade av den annars djupa intensiva smakupplevelsen.

Min vänner var lyckliga, jag var lycklig. Deras ögon glittrade.

Andrew med sin hatt, sina tatuerade armar och svarta oljiga naglar orsakade av alldeles för många timmar lekandes i garaget.

Caroline med hennes fina skratt, vackra utläggningar om livet som socionom och ung kvinna i Bendigo.

Jennifer, denna kvinna med en otroligt utsökt humor som får även ryssen i sällskapet som knappt förstår engelska, att skratta.

Leigh, mannen med den manliga tonen men med en oskyldig sötma under huden.

Där satt vi, sex personer mitt i livet och lyssnade på Wasted. Det lokala vackra jazzbandet hade tagit vår önskan på allvar, de spelade och sjöng för oss. Genom denna vackra stämma strömmade de finaste meningarna, de finaste tonerna och det mest stämningsfulla gitarrkompet.

Red and yellow pink and green purple and orange and blue
All of the colours I see my love everytime I see you

I'm wasted
I'm so wasted on you

250 miljoner påskägg säljs det i landet med en stor sten i mitten. 250 miljoner i ett land med 20 miljoner invånare. Påskägg här är dock inte som påskägg hemma i landet lagom, utan påskäggen är massproducerade av Cadbury (typ Australiens Marabou), de innehåller endast choklad, 100 gram mjölkchoklad.

Så ingen överaskning här inte, inget hittepå, unikt eller orginellt påskägg kombinerat av en nära vän, utan bara ett ihåligt chokladägg tillverkat i fabrik i kubik.

250 miljoner ägg! Varje ägg innehåller således 50 gram fett, vilket då resulterar i att de kära australienarna mumsar i sig 12500 miljoner gram fett i bara dessa påskägg, vilket per invånare blir 625 gram fett. 625 gram fett från påskägg!

Sedan tror jag att långt i från alla i befolkningen äter ett påskägg, många har ju vuxit ifrån det här med godis, i alla fall stora chokladägg. Min gissning är att kanske av de 20 miljoner i befolkningen, 8 miljoner äter påskägg. Detta gör ju inte siffran fett mer rättfärdigad, utan snarare det motsatta. Min kära miniräknarevän visar då istället, 1562, alltså över 1500 gram fett från chokladägg per person.

Samtidigt pågår i den politiska nutida agendan en debatt varför andelen personer med fetma i landet nu börjar närma sig USA.

Jo detta är ju förvånande tänker jag, speciellt då de började sälja påskägg i januari.

Mest känner jag mig som en arg folkhälsovetare i motvind, där vinden mest liknar ägg.

Mitt nya jobb börjas om tre veckor.

Detta är stationen jag ska åka till vareviga morgon.

Förhoppningsvis slipper man cyklop då.

Flås, anfåddhet, håll och värk.

Dessa symptom brukar komma ungefär 500 meter in i löprundan. Min löprunda som konsekvent består av 8 kilometer. Runt 500 meter har hjärnan ingen uppfattning om hur långt det är, hur det kommer att kännas idag, kommer det att bli en runda av smärta, håll och helvete eller en rent av enkel runda utan dess elakheter till symptom. Efter 1 km förstår hjärnan mer. Kroppen har kommit in i en rytm, andningen känns med stabil och benen mjuka. Men fortfarande vet jag inte huruvida detta kommer att bli en bra eller jobbig runda. Det är för tidigt att avgöra. Runt 3 km strecket, det brukar vara där som min hjärna bestämmer sig för vilken mental inställning den ska ha inför kommande kilometer.

Ungefär såhär tror jag att min hjärna fungerar med Australien. Nu har jag varit här i 6 månader, vilket ju är en åttondel av fyra år (vilket är lika länge som min tyska chef varit här och som faktiskt ser helt stabilt på tillvaron), vilket är lika mycket som 1 km av min löprunda. Jag har gått igenom de värsta symptomen, anfåddhet, håll, sviktande ben och smärta. Andningen är stabil, benen börjar kännas varma och hjärtat slår i jämn takt. Men min mentala bedömning är fortfarande oviss. Än är det långt till 3 km strecket, alltså ett och halvt år.

Men andningen är stabil än så länge, så jag fortsätter springa.

Om jag skulle lägga mig ner och dö här, precis här vid rännstenen, ja då skulle ingen märka, folk skulle som vanligt jäkta förbi med sina nyinhandlade kläder liggandes i specialdesignade kassar.

För vem är jag? Jo, en liten myra i en stad bestående av fyra miljoner.

Som vandrades vilsen flicka (för visst kände jag mig som en flicka) runt i Melbournes Buisness District, skulle nog kunna säga att jag riktigt ogillar just den platsen.

Jag måste ut, ut till verkligenheten där jag blir sedd som en människa och där jag ser andra som människor (detta innebar i verkligheten att ta sig till en förort i norra Melbourne).

Mindre människor, mindre stress, mer kultur och definitivt inga rakryggade affärsmän och kvinnor i alldeles för obekväma kostymer.

För igår kväll var det föreställningen Malmö (läs gårdagens blogginlägg). Att de valt namnet Malmö var ett mysterium. Dock var det en dansföreställning om kaoset i en renovering, om lidandet, om att hitta sitt eget hörn i den stora världen. Ett hörn bestående av, industriell, minimalism, provincial, retro eller vintage design (för visst har jag hittat denna stil själv).

En renovering ska ju vara jag, den ska ju symbolisera mig. Denna vilja krockar ju givetvis med den andra parten, för inte är den jag, inte är hon, han. Därför slutade föreställningen med att hon sågade sin partner itu med en slipmaskin. Renovering är jobbigt.

Efteråt hade det gått rykte om att jag var från just Malmö, både regissören och artisterna ville prata med mig. Hur är det i Malmö, vad är det för stad? Sedan kom kamerateamet och vill veta mer om Malmö och att vi faktiskt i detta nu renoverar ett hus med all dess kaositet och misär. Namnet Malmö, hade de valt då någon möbel kallades så på IKEA, de gillade namnet Malmö (fastän de inte kan uttala det på riktigt, tycker jag då)

Just där, i denna förort insåg jag att trots att jag befann mig i en stad med fyra miljoner blev jag  sedd som en människa, en person.  Jag såg människor, inte nummer, inte stela ansikten, utan personligheter.

Tyckte det var passande att en dansperformance föreställning öppnar upp i Melbourne ikväll, med just namnet Malmö.

Handlingen ska visst bestå av ett par som sliter med sitt förhållande då de lever i ett renoveringsarbete. Spacklare, elektriker och andra diverse byggnadsarbetare påfrestar deras vardag.

Mycket passande, så ikväll blir det kultur.